Ambivalent

Det är väderomslag nu och jag sitter ute och tar emot det med både lätt och tungt sinne. Skönt för att kunna andas riktigt, att kunna få sova ordentligt i natt, egoistiska skäl, precis som tvärtom när jag tycker att det är tråkigt att det skall riskera att bli regnperiod som sträcker sig från nu till långt in i november...

Jag räds regnet lika mycket som jag önskar att det skall göra det så mycket enklare för många människor.

Det där med att vara ambivalent, vacklande, tveksam är något av det värsta som jag vet. Något som inte är jag. Något som inte FÅR vara jag. Det har alltid varit ett av de fulaste orden jag vet. Vissa saker kan man helt enkelt inte förlika sig med.

Nu sitter jag och lyssnar på regnet. Hör hur det smattrar på taket över balkongen.

Min son kommer hem sedan. Han har fiskat vid havet.  Vi spelar in ett spår på prov. Vi har pratat om att han skall producera mig. Vi gör en rå-inspelning. Som att testa grejerna och kanske samarbetet. Han har synpunkter. säger att jag är "off key" på ett par ställen. Att jag inte kommer in rätt med sången.
"Vad är det för förbannat språk" tänker jag. "Komma här och vara märkvärdig". Det värsta är dock sedan när han frågar om jag har några låtar. "Jag menar flera stycken" säger han, "som ett album".
"Självklart" säger jag lätt stött.
Han ser tveksam ut och frågar hur många låtar jag gjort och jag säger från 300 någonting och mer. Jag visar honom en pärm med lite gamla saker. "Vi kan spela in det där sedan och kalla det old school" säger han. Han har sannerligen planer med sitt procucerande av mig.
Han ber mig spela några låtar. Visa att jag har lite nya saker. Ett misstag av honom. Jag spelar på. Låt efter låt. Redan vid tredje låten börjar han skruva på sig. Säger att det räcker. "Nej" säger jag, "lyssna på den här också".Jag spelar vidare. Han tvingas lyssna.
Han frågar; "Har du tänkt dig att alla skall vara rena gitarrlåtar?"
"Yes" säger jag". Han skakar på huvudet "vi måste jobba på ditt sound, göra dig mer modern"

Och där någonstans så börjar jag tveka, känna mig ambivalent, börjar i frågasätta om min son verkligen skall få spela in mig och mina låtar.
Det vankas nya tider. Allt kommer med regnet tror jag och jag känner mig mer osäker än någonsin. Om min musik, om vad jag tycker om vädret, om mitt liv, om allting!