Americano

Jag njuter av en americano och jag gör det ute. Det är fortfarande sommar, om än kyligt. Jag är min egna barista.
Vi lever i en spännande tid då jag själv gör mig en dubbelespresso och tillsätter lite hett vatten. Precis som de amerikanska soldaterna under andra världskriget en gång gjorde i Frankrike och Italien för att få ett kaffe som liknade det som man hade hemma. Idag internationell standard.
Det är söndag. En vanlig söndag inför en ny arbetsvecka. En söndag som nu betyder något extra. Inte en sån där semestersöndag, en dag bland alla andra, utan en riktig njutarsöndag. 
Jag dricker mitt morgonkaffe med välbehag och funderar på vad för frukost jag vill ha, sedan hur dagen kommer att se ut. Den där agendan som jag i och för sig försöker hålla ganska kort en söndag, men ändå finns där. Sedan ringer telefonen. Det är min son. Han ringer från sitt rum. Några få meter från där jag sitter. Han vill ha en cappuccino och det levererat direkt till hans säng.
Vi lever i en spännande tid. Jag dricker ur och reser mig upp för att göra iordning en cappuccino.