Dreams

Jag hade en drömfylld natt.
De nattliga drömmarna har en förmåga att kännas så verkliga oavsett hur galet det än kan vara. 
Den första var en hemsk mardröm.  Jag hörde en gång någon säga att mardrömmar är bra. Att de stimulerar och påverkar en positivt. Samma person sa också "att  inte lyssna till sina drömmar är som att strunta i att öppna ett brev som kommit på posten". Hon  kallade sig drömterapeut och hade alla de där  svaren  på de frågor som jag hade i ämnet. 
Jag tänker på det mötet nu. Hon var sannerligen en person som fängslade och engagerade. Hon lärde mig mycket om livet. Inte bara om drömmar.
Nu försöker jag tyda in mina egna drömmar i ett sammanhang. För  drömmar talar alltid i undermeningar och liknelser.  Hon sa; "De flesta drömmar är symboliska, de representerar nästan alltid något annat".
Det är antagligen därför drömtydning är så populärt, tänker jag. 

Om man drömmer om en händelse, något man varit med om eller gjorde t ex dagen innan, så  beror det inte på att man varit med om det precis, utan det är något som finns inom en på ett djupt och omedvetet plan, som genom den där händelsen får en möjlighet att komma upp till ytan.
Jag kommer ihåg att hon sa att mina drömmar utgår helt och hållet från mina egna referensramar och erfarenheter. Att det är jag själv som måste fundera över symboliken i det jag drömt om, snarare än att slå i ett drömlexikon. Det är där jag är nu.

Min andra dröm var känslosam och intensiv. Jag var den trygga och lugna, medan världen för någon annan höll på att gå sönder. En dröm utan som helst relevans kan tyckas, kanske en projicering av mig själv ? Men, tillskillnad från den första drömmen, mardrömmen, så fanns ett lugn, en tro på något bättre.
Det här tänker jag på nu. Det handlar om symbolik och undermeningar. Det handlar om mig och om dig och allting som händer och har hänt.