Så lågt som möjligt

Jag dricker öl och lyssnar på Franska trion. Jag är förtjust i de där harmonierna och texterna. Texter som påminner om hur jag själv skriver sägs det.
Jag gör lite "finnish" på planeringen för träningspassen i morgon och jag planerar mitt skrivande. I allt det spontana och oväntade finns det alltid en fast struktur i det jag gör. Att leva "Ad hoc" fungerar inte för mig.  Jag tycker inte om överaskningar.
Så jag vill påstå att jag har koll på allt som går. För "allt" går inte, även om man kan förbereda sig och minimera de där fasansfulla överaskningsmomenten.

Och vinden sliter tag i mitt fönster och det viner och slår. Höststormarna skickar sina förtrupper, medan jag försöker förtränga blåsten, det blöta och kyliga.
Franska trion fortsätter att spela och sjunga så där verkligt för mig och jag tänker på på morgondagen och saker som ligger framför mig. Tidigare idag pratade jag med en vän om att utmana sig själv (inte förverkliga) för att faktiskt göra allt det där som man verkligen vill göra. Nu känns det som jag borde ligga lågt istället. Så lågt som möjligt.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln