Så här i september är det som om inget egentligen har hänt

Dagarna går. Det liksom bara rullar på. Allt är åter till det vanliga. Som om aldrig sommaren varit, som om inte semester nyttjas.
På jobbet har inget förrändrats och min fritid tillbringas så som den alltid gjort.
Så här i september är det som om inget egentligen har hänt.

Och efter kvällens träning kommer jag hem och lyssnar på Keith Urban och ett gäng andra bra musiker och kvällen tillhör Miranda Lambert som tillslut lyckas få mig att le och jag skakar av mig dagens mellankoli,  det där svårmodet och  tungsintheten och jag sjunger med;

Every beat, every line, every word, every single time
I just close my eyes and you're ridin shotgun
You and me, baby, on the run
I can feel your heartbeat, baby


Allt blir så mycket enklare då.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln