You Ain’t Here to Kiss Me

Brett Young sjunger i mina rum. Det har varit en bra dag, fina timmar, men när kvällen kommer känner jag saknad och ensamhet.  Ibland kan just ensamhet vara det värsta som finns.
Det är sällan jag känner så. Som oftast njuter jag av de där stunderna då jag är själv. Det är då som jag gör just det där som jag själv vill. Ofta i kreativa loopar som ibland kolliderar och skapar magi. I kväll hade jag känslan och viljan, men saknade totalt meningsfullheten.

Ensamhet - Det där när det kryper inpå. Så tätt mot kroppen.
Längtan - som en romantisk idiot.
Och det är nu som jag börjar skriva, inte det som jag borde, utan sida upp och sida ner i min dagbok. För hur det än är finns det inget bättre än att få skriva av sig.
Ute sedan är det blött och svart. Som om jag mist förmågan att ”se igenom”. Jag tänker på den här sommaren vi fick och hur långt borta den nu är och jag tänker på det som ligger framför mig. April känns så långt borta och  avlägset.
 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln