Entusiasm

I kväll har jag varit med när ungdomsrådet haft möte.  Vi har gått i genom hur det fungerar med en dagordning och vad de olika punkterna egentligen innebär. Vi har också pratat om varifrån en förening får sina pengar, vilka kostnader som finns, samt vad en budget är och hur det fungerar. Dessa vetgiriga och engagerade ungdomar ställde många bra frågor och hade idéer för framtiden.
Det här varit det tredje klubbmötet denna vecka för min del då möte med ekonomikommittéen och Styrelsen också genomförts med min närvaro.

Det har varit en intensiv judovecka för mig. Dock började det trist med beskedet att jag har atros i knät och att det inte kommer bli bättre. För 25 år sedan plockade jag bort allt i meniskväg i mitt högerknä. Det tar cirka 20 år därefter för att slita ner brosket i knät. Slutet på min härliga tid på judomattan enligt expertis. Jag avslutade den kvällen med ett judoträningspass. Lugnt som det förslog, men som ett statement, en protest, ett sätt att bevisa motsatsen...
För jag kommer aldrig att sluta. Jag har ett livstidskontrakt. Jag tänker på kvällens träff med ungdomsrådet på klubben, tänker på deras entusiasm. Tänker på att den får aldrig dö.