Drömmen 2

I går skrev jag om min dröm som handlade om hur jag levde gott någon annanstans där det var sol och värme. Jag återgav hur bra jag hade det. Dagen blev sedan en direkt motpool. 

Denna morgon vaknade jag tidigt. Jag försökte somna om, men det gick inte. Jag hade drömt om att jag befann mig på legendariska Bluebird Café i Nashville, hade det bästa bordet och trevliga människor runtomkring mig. Det spelades fantastisk musik och jag tycktes känna de som uppträdde. Det märkliga är att att när man drömmer så känns det alltid så verkligt och den där känslan lever kvar långt efter att man vaknat.
Och nu när det är sex dagar kvar, kommer besvikelsen. Besvikelsen över att det bara var  "en dröm" och det kommer vara med ganska tunga steg som jag går mot bilen denna morgon. Men så tänker jag på hur det var igår...om jag känner så här nu så kanske det blir en helt fantastsisk dag idag?
Och i Nashville har jag varit förut. Flera gånger dessutom och när allt kommer omkring så var det där just bara en dröm. Back to real life!