Ett avslut med mig själv

Jag var lite osäker på den här dagen.  Så där undermedvetet gnagande inom mig. En oro som fanns, men som aldrig fick komma ut.
Ibland och ganska ofta funderar jag på just dessa dagar. Dagar i allmänhet. Dagarna ur mitt perspektiv och trots att jag skrivit dagbok i nästan hela mitt liv och där som oftast berättat vad som hänt och vad jag gjort, så kommer jag ändå inte ihåg dem. Det är för mig en kuslig tanke att det inte är många dagar i mitt liv som jag kommer ihåg. Jag kommer ihåg saker förstås, jag har minnen; goda som dåliga, men jag kan sällan eller nästan aldrig sätta ett datum på dem. Jag kan läsa ur en dagbok från -96 och minnas och tänka,
"ja just det, var det då?"

Den här dagen blev inte så tokig och nu sitter jag i bilen och funderar på just det här. Jag har inte bråttom ut. Det är fortfarande varmt, trots att det var flera minuter sedan jag stängde av bilen. Det händer mig ibland att jag blir kvar på parkeringen så här. Som om att jag tvekar på att gå in...
Men det är snarare så att här är jag själv, bara jag och mina tankar. Ett "avslut med sig själv" efter en intensiv dag skulle man kunna kalla det.
En dag som började som en dröm slutar i ren blå verklighet. Inombords känner jag mig säker och beslutsam. Allt är som det är, men jag är inte det.