Aftonrodnad (eller om jag lever länge nog)

Innan jag öppnar dörren och går in,  blickar jag ut mot Höjdenområdet. Himlen är sig inte lik och ser ut att i vilken sekund som helst bara explodera över alltihopa. 

En del kallar det aftonrodnad, men det namnet känns i stunden alldeles för vackert. Jag har alltid undrat över hur dessa dramatiska färger på himlen kommer till. Någon har sagt att den rödaktiga färgen uppstår när  ljuset färdas längre sträcka genom atmosfären när solen står lågt. Huruvida det är med det har jag ingen aning om, men en dag skall jag sätta mig in i dessa himmelska fenomen. Förövrigt är det en hel del jag skall sätta mig in i en dag. Om jag lever länge nog vill säga.

Jag går in och efter en stund kan jag slå mig ner i en favoritfåtölj, koppla av och varva ner efter en riktigt hektisk dag. Himlen är fortfarande röd. Jag tittar ut genom fönstret och dramatiken kvarstår. Jag lutar mig mot fönstret, allt bara är.
Och jag tänker på alla de där sakerna som jag vill få reda på och lära mig mer om innan jag dör. Ibland är det som att den där vetgirigheten bara tar över hand.
Och det finns människor som jag vill lära känna bättre och det finns de jag vill möte. Det finns platser som jag vill se och äventyren....äventyren som jag vill vara med om. Om jag lever länge nog.
Om jag lever länge nog.