När det släpper

Snön yr omkring utanför mitt fönster och jag kan höra hur vinden griper tag och hur den låter.  Jag sitter bakåtlutad och lyssnar på den där dolt visslande föreställningen som spelas upp där utanför.
Jag har några intensiva timmar bakom mig och nu är det så skönt att bara sitta med en te-mugg, njuta av lugnet och friden.
Hela januari har varit intensiv, men efter den här helgen har jag en förhoppning om att allt kommer bli lite lugnare. Det är nu som jag skall lägga i lite extra fart i mitt skrivande.
Den där boken som jag håller på att skriva, börjar så sakteliga likna något. Man kan börja se att det finns en story där som går framåt. Jag gillar att vara i den där "världen". Där -  någon annanstans där jag  befinner mig när jag skapar och bygger min berättelse. 

Men för tillfället tycks det bli en kort visit, för jag känner  hur  nu tröttheten kommer över mig och hur jag får problem med att hålla ögonen öppna.  Det är som att när jag tillslut kan slappna av och ta det lugnt, så släpper all den där inre spänningen och stressen som under en tid haft ett grepp om mig. Min berättarvärld försvinner lika snabbt  som jag klev in i den och jag blir kvar här.. nu näst intill livlös, men lugn.