Reserved for ellen

Jag rör mig i Central parks omgivningar. Inte rent bokstavligen, utan i mina tankar och i mitt skapande. Jag försöker öka takten i mitt skrivande och Central Park är just den plats där saker och ting  nu utspelar sig. Snart skall här ske ett mord. Arbetet med min bok Michelletimman går framåt.

I mitt researcharbete kollar jag åter in de bilder jag tog i november i fjol och denna gång fastnar jag vid alla de bänkar som finns överallt i parken. Minns att jag reflekterat över det vid tidigare besök. I november fanns det massor av tid och vi gick runt och kunde läsa alla inskriptioner på bänkarna. ...Eller, inte parkens alla 9 000 bänkar förstås, men flera av dem. Central Park Adopt-A-Bench Program har funnits sedan 1986 och är en fond för att bevara och underhålla bänkarna. Idag skall ca 4 000 ha  ”adopterats”.

Inskriptionerna fängslar. En del mer än andra. 
This bench is reeserved for Ellen. Together forever.
Vem är Ellen? Precis som när jag tog den där bilden funderar jag nu på vem hon är. Lever hon? Vad gjorde hon och vem var personen som donerade bänken och gjorde inskriptionen? Det poppar upp så många frågor, men man får själv fylla i svaren...
Det finns något gränslöst romantiskt över det, något som starkt tilltalar mig, även om jag vet att de som just har en bänk fått betalat väldigt mycket pengar för det.
Men det handlar om en god sak och om kärlek. Det tilltalar mig starkt.