Dag efter dag

Jag skulle vilja sova.
Ha en hel natt utan att ha svårt att somna eller att vakna på tok för tidigt.
Det finns saker som jag vill som är ouppnårliga, det vet jag. Men att kunna sova borde inte vara så svårt..
Ändå så fortsätter det dag efter dag.
 

Lördagen är tyst som ett vaccumpreparerat rum. Det är mörkt och alldeles stilla.
Dagar, veckor, månader och årstiderna far förbi som ett höghastighetståg om dagen  och jag blir kvar på perrongen till en station där aldrig tåget stannar.
"det är mörkt nu, men det blir ljusare igen"
gäller inte här. För alla sånger är förbjudna.
 

Så går dagen och natten och ingen säger något längre.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln