Den där veckan

Det sportas inte på sportlovet. Det är ett faktum.
Annat var det förr. Jag minns när jag var barn hur man kunde välja mellan olika aktiviteter som kommunens föreningar anordnade. Allt fanns noggrant dokumenterat i det tjocka häfte som distribuerades  ut till varje hushåll. Från dag till dag kunde man välja bland all sköns sportaktiviteter. Så är det inte längre.  Faktum är att när vi på vår klubb har lite mindre barn och ungdomar så är det just på sportlovet. Det beror inte på som man skulle kunna tro att man kanske åker bort (även om det finns några som gör det) utan för att man hellre vill vara hemma och "vila". 
Jag har roat mig med att innan detta sportlov både frågat mina elever på skolan där jag jobbar och barnen på klubben vad de skall göra på lovet. Ingen har sagt att de skall ägna sig åt någon sportaktivitet. När jag sedan ställt frågan konkret; "Skall du sporta på lovet?" har jag mötts av idel konstiga miner och vanliga kommentarer så som t ex att "nä, jag skall chilla". Ett fåtal sa faktiskt att de skulle hålla på med "sin idrott", men att de var osäkra på om de skulle prova något annat.

Sportlovet infördes 1940 för att spara på stenkol och koks  i skolorna. I och med kriget behövdes kostnader skäras ner och uppvärmning var just en sån kostnad. De lediga eleverna behövde i sin tur något att göra och man började arrangera olika aktiviteter där olika vinteridrotter lades mest folus på. 
Efter kriget följde  medicinhygieniska argument som en anledning till att eleverna skulle vara lediga en vecka. Detta därför att risken för spridning av infektioner under den här perioden var så stor att det därför var lika bra att eleverna var hemma och inte smittade varandra.  Idag lever sportlovet vidare och det är en självklarhet att vara ledig en vecka i februari, eller för de som har sent sportlov ; i mars. Varför det heter sportlov tycks ingen varken bry sig om eller 
reflektera över.