Andas












Jag skyndade mig hem för att andas.
För att ge mig ut  på Tommys udde och promenera i omgivningarna runt där omkring. Jag gick först fort.
Nästan sprang. Andades, frustade och ansträngde mig för att verkligen fylla mig själv. Fylla mig med ny luft som skulle rensa mina tankar och göra mig hel.
Sedan stod jag still. Kändes som en evighet, men kanske bara var i några få minuter. När det kommer till det är det enda viktiga vilken känsla man har. Jag tittade ut mot sjön och bad om lycka och förståelse. Om samförstånd och hopp och en slutlig fred.
Jag bad om vackra dagar och lugna andetag.
 

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln