Här och nu

Allt är i vitt eller svart.
Solen skiner, det är minusgrader och snön ligger åter över tall och gran, men mot väggen kan man känna en aning värme och i dessa tider är det just värme som man måste vara rädd om och ta vara på.

Och jag tillbringar all min nu uppkomna lediga tid åt att skriva på mitt manus och när jag behöver paus från det ser jag på en serie som kan få mig att försvinna bort för ett tag. Jag är här och nu, men allt är bara en verklighetsflykt.  Sedan jag fick de där tabletterna av en kollega för att jag skall kunna få några timmars sömn per dygn, har just det där med sömnen blivit aningen bättre och kanske nån gång skall jag återigen få känna den där känslan av att vara riktigt utsövd.
Dock måste jag medge att jag börjar uppskatta de där extremt tidiga morgnarna mer och mer. Att få sitta uppe och vänta på att det skall dagas. Kanske finns det inget vackrare än just det ? Tystnaden, ljuset och förhoppningen som kommer med den.

Och i mina snälla drömmar är jag på vita stränder långt bort från här och nu och där på stranden när jag tänker på morgondagen, så är allt bara vackert.