När vinden tar i och vågorna bryter land

Gedser Odde. Nordens sydligaste punkt. Oändllig utsikt över Östersjön. Jag har varit där. Stått och försökt göra mig hörd mitt i äventyrets melodi.
Den där bisterheten är så sagolik vacker och jag njuter i fulla drag av att uppleva när vinden tar i och vågorna bryter land.
Det är svårslagna minnen i en tid då jag inte tycks komma ihåg någonting. Då var då och nu är nu.
Jag trivs fortfarande med att blicka ut över havet, även om jag i sak föredrar lugnet vid en sjö. Men så finns det något med den där bisterheten som ändå drar. Det karga och nakna som drar med en ut och i.
Och jag minns det som jag egentligen inte minns. Tiden innan stormen. Då när jag längtade efter att vinden skulle ta i och vågorna skulle bryta land. 
Och nu är allt så suddigt och i morgon är allting glömt igen.