Balans

Var på Draken igår och såg Världens historia med Måns Möller och Özz Nujen. Befriande att faktiskt få skratta i nittio minuter.  Förövrigt skönt att bara komma iväg för ett par dagar. 
Har fått energi nu, har fått sovit, har fått ätit...

Ute bär det sig åt och håller på. Nej, det funkade inte riktigt den här gången heller. Men, här hemma hos mig är det bedrägligt lugnt och efter att fått skriva en stund ägnar jag nu tanken åt det där Tage Danielssons citatet som ni kan se på bilden från i går. 
Det där att finna balans mellan framtid, nutid och dåtid. Hur jag stundom levt mitt liv i det förflutna och som nu  - då jag alltid varit på väg någonstans, ett ständigt planerande - ett liv i framtiden.

Jag anser mig nog själv att vara en mästare i att leva i nuet. Jag kan inte  påverka det som redan hänt och egentligen har jag ingen aning om det som ska hända. Jag är en lindansare där mitt förflutna både påverkar mig och har gjort mig till den jag är samtidigt som jag är medveten om att de val jag gör i dag kommer att påverka min framtid. Jag kan blunda åt alltihop och bara låta det vara. Det blir som det blir. 
Men nu är det viktigare än någonsin för mig att finna någon form av balans. Ibland känner man hur någon räknar ens dagar.