Inte ensam

Jag är sugen på att spela. Jag och gitarren genom evigheten. Det där att ha obegränsat med tid för varandra. Så är det tyvärr inte längre..eller det är snarare den period som jag just nu är inne i där jag prioriterar annat, som sätter stopp för den där relationen.
Kreativitetens största fiende är ”att ha många bollar i luften.

Och

Väl hemma förbereder jag mig för ett träningspass modell ”lite lättare”, men jag kommer aldrig till dojon denna kväll som jag planerat, för ibland blir det tydligen inte som man tror och hoppas. Bra det i och för sig. Då jag kan ägna kvällen åt att fortsätta jobba på mitt manus istället.
Mina rum är tomma och ensamheten är ett faktum . Jag tittar upp mot väggen på ett par av mina gitarrer och kan konstatera att jag inte är ensam. Sedan spelar och sjunger jag en låt om krig, innan jag hamnar vid tangenter och en espresso.