Branden och glöden

I och med stilla veckans intåg finns liksom en självklar rätt att stanna upp, att reflektera, tacka och rannsaka. 
Jag bor på ett slott. Jag har det trivsamt och skönt. Kom i går och vill aldrig åka härifrån. 

I Paris brinner Notre-Dame.  En av världens mest kända byggnader i lågor och kanske utan alla räddning. 400 brandmän som jobbar intensivt och ett Frankrike i chock.  
Jag har varit i Notre-Dame några gånger, men en gång borde jag varit där, men det blev aldrig så. Det har jag ångrat så här efteråt. Nu minns jag knappt gångerna då jag var där, men den där gången jag inte kom dit minns jag tydligt.

Slottet är fredat nu, men det finns en glöd här, en okontrollerad sådan förvisso, men av ett ofarligt slag. I Notre-Dame brinner det och jag tänker på den gången jag aldrig kom dit.