Tid att vänta

Mitt huvud höll nästan hela passet.
Dagens visdomsord lyder; låt bli att gå in i vägskyltar innan om du tänkt att fullfölja hela träningen. Men jag är nöjd ändå. Man lär sig så länge som man lever och den här kroppen känns bättre än på mycket länge. Detta trots dagens knock.

Tänk att halva arbetsveckan är gjord. Nu måste jag börja planera inför helgen. Ser framemot en roadtrip. Det känns som att det var så länge sedan. First we take Manhattan, then we take Berlin!
Alla har så mycket omkring sig, så jag gör mig också upptagen. Låsta positioner, men spelar det egentligen någon roll?

Och i sena nattetid då såret i huvudet gått upp för 50elfte gången och jag ligger med handduk runt för att få ett stopp på alltihopa, tänker jag på att har man bara tid att vänta, så ordnar man allt.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln