Jag älskar svensk mat, speciellt spaghetti, kebab och pizza.

I  fredags åt jag på en av Sveriges äldsta pizzerior. Napoli har liksom alltid funnits. Det var där som jag åt min första pizza. Det är  så länge sedan att jag inte kommer ihåg när det var, men jag minns tillfället och jag minns vad jag åt...
Det är där på Pizzeria Napoli som jag firade med vänner i ungdomens år, tillbringade romantiska stunder med någon jag älskade och det är där som jag ätit luncher tillsammans med arbetskollegor så många gånger.
När jag var barn så regerade fortfarande den svenska husmanskosten.
I Stockholm under 70-talet kunde man äta Pirog som man köpte från en vagn och det var konstigt, men gudomligt gott.
 Spagetti och köttfärssås serverades inte hemma när jag var barn.Det var på ett barnkalas som jag skulle få prova på den där underliga rätten för första gången. Jag minns att jag tyckte att det var svårt att äta, men smaken var det ingen fel på.
Och jag minns MCDonalds och hur jag åkte till Göteborg bara för att jag skulle få prova just en Big Mac...Jag hade blivit tonåring nu och bara hört talats om MC Donalds.
Det är så många matminnen som poppar upp när jag just tänker på den där gamla fina pizzerian.
Lördagens besök kommer heller inte glömmas bort. Lika bra nu som då.