Till fulländning har jag ännu en bit kvar. ((Madeirabloggen)

Morgon i Funchal. Frukost i lägenheten och sedan ut igen. Det är hektiska dagar på Madeira. Men i går kväll på en uteservering nere vid hamnen fanns tillfälle för reflektion. Det finns något fridfullt i att bara sitta och titta på människor. De vid borden runt omkring, förbipasserande på strandpromenaden och de som tagit sig ner till vattnet. Vad gör de? Vad pratar de om?  Deras ansiktsutryck, hur de interagerar med varandra.
Var någonstans i livet befinner sig de just nu?

Madiera måste vara det ultimata stället att bli gammal på. Det är ett fantastiskt klimat. Inte för varmt, men skön värme, rent och fräscht och enligt statistiken den tryggaste platsen i världen. Brottsligheten är mycket låg och grövre brottslighet är extremt ovanligt. Nära intill obefintlig.
Man blir trevligt bemött och det är inte speciellt dyrt.

Att resa är att ta för sig av livet. Att vara på väg gör det underbart skönt att komma hem. En god resenär vet inte vart han är på väg, en fulländad resenär vet inte varifrån han kommer.
Till fulländning har jag ännu en bit kvar.