Allt är inte bara så vackert som det verkar (Madeirabloggen)

Morgon i Funchal och på bilderna ser ni att det bjöds på läckerheter även i går kväll, men allt är inte bara glassiga bilder på snygga vyer eller smaskiga matbilder. I natt har sömnen störts av den irritation som jag känner efter gårdagens bussutflykt till den norra dellen av ön. Samtidigt känns det bra att vi så här efteråt faktiskt tog oss tid för att försöka ställa allt till rätta.
Själva utflykten var toppen, men med på bussen var ett par unga kvinnor som redan från början verkade ställt in sig på att göra livet surt för sina medpassagerare och sin guide/bussförare i synnerhet. De klagade på allting och inget tycktes vara bra nog för dem. De styrde och ställde och ville ha allt på sitt sätt. De var på vår guide vid ett antal tillfällen och anmärkte hur han t ex pratade i mikrofonen. Självklart så var det alltid de två som var några minuter sena på bussen när det var dags att dra vidare till nästa sevärdhet. Vår guide som var skicklig både på att berätta under resans gång och köra bussen på de stundtals smala och dåliga vägarna uppför bergen, visade sig ha ett fantastiskt tålamod med dem. 

I går kväll, timmar efter att vi hoppat av bussen och tackat för en fantastisk dag, ringde guiden/bussföraren upp mig under middagen. Han var bestört, frågade om jag skulle vilja hjälpa honom. De unga kvinnorna hade gått till polisen och polisanmält honom för att han varit berusad och kört vingligt. Till turistbyrån hade de krävt pengarna tillbaka och påstått att han varit ohövlig och inte gjort de stopp som utlovats. Guidens chef var rasande och jobbet hängde nu löst. Det här var anklagelser som förstås inte alls stämde.
I går kväll när vi kom tillbaka till lägenheten skrev vi ett brev till Guidens chef. Vi tackade för den fantastiska dagstur vi fått vara med på och vi högprisade vår duktiga guide. Det kändes både självklart och viktigt som medmänniska att ta sig den tiden i sin semesterbubbla och faktiskt göra något viktigt och bra. För så är det att vara medmänniska, vi måste ställa upp för varandra oavsett om vi är på semester eller ej, oavsett om vi inte direkt känner personen i fråga. Har vi en chans till att hjälpa måste vi göra det. Det är vår viktigaste  skyldighet som medmänniska. Gör vi inte det so förlorar vi.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln