Denna dagen - ett liv

Regnet har lagt sig. Sjön ligger blank. Allt är nytt och fräscht. 
Jag stannar en stund. Lyssnar på tystnaden. Nu helt avskärmad från socialt brus. Det är som vackrast nu. Nu i denna stund.

Och hemma står teven fortfarande på  och jag kommer lagom till vinjetten till Magnum. Att tillbringa en regnig dag framför teven och se på gamla serier var en av mina saker  som jag listade att vilja göra under min semester. Vad skulle kunna vara bätte än Magnum en regndag? Tom Seleck, en av de absolut främsta. 
Jag stänger av teven. En annan dag. Det får bli en annan dag.

Sätter mig vid tangenterna. Har att skriva i några timmar. Jag försöker strukturera upp mitt skrivande. Hård diciplin är nu ett måste om jag skall bli färdig med mitt bokmanus. 
Börjar skriva, men tänker på den där sjön. Vissa platser kan man stanna kvar vid hur länge som helst.  Jag går vankelmodigt fram och tillbaka.
Allt är snart slut.
Jag har svåra koncentrationsproblem. En katastrof för en skribent. Dagen har också sitt sätt att splittra. Jag letar efter ett sätt att ta mig samman.
Ett litet sommarregn som numera inte har det där oskuldsfulla över sig. Augustiregn kan vara kallt och brutalt.
Jag går ut i dagen, behöver ta död på den där rastlösheten. Åker tillbaka till den där sjön och väl hemma igen skriver jag om alltihop.