och störst av allt är kärleken

Idag påminns jag om mina vänners bröllopsdag.
Det känns som så länge sedan, men ändå så nära. 
Det var en vacker dag. Ett bröllop att minnas. En dag att minnas. Den bästa dagen.
Och det är just den där lyckan och glädjen som inramade denna fantastiska dag,  som jag nu låter mig omfamnas av. 
Några få månader efter att denna bild togs, såg våra söner dagens ljus.
Med det i minnet och allt roligt som vi fått upplevt tillsammans både innan och efter det, kan jag inte annat än att omfamna kärleken och svära min eviga trohet.
För kärlek är ju det finaste som finns.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att citera Karin Boyes Hur kan jag säga... ur De sju dödssynderna:

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln