Längtan till det näst viktigaste

Jag har jobbat i en vecka.
I morgon skall allt vara som om ingenting har hänt. Konstiga skeenden, men så det är.
Söndagen kom och den gick. Det var så mycket som jag ville få ut av den, men mestadels försvann den i jobbförberedelser tillika planering för kommande vecka. Kanske var det lika bra det? När allt kommer omkring är det ju bra att vara lite "på tå".

Det har varit en extrem regndag. Det finns olika grader på hur hårt och intensivt ett regn kan vara. Men i morse sken solen. Då satt jag ute och drack mitt morgonkaffe. Solen lyste mig i ansiktet och för en sekund kändes det som att sommaren kanske skulle göra comeback...Sedan gick solen i moln och jag skyndade mig ut för en uppfriskande promenad. Jag gick vid Valboån och jag andades in den friska luften och njöt av varje andetag. Det är sånt som gör mig levande.
Jag förbereder mig för en höst med allt vad det innebär. Arbete, min bok, judo och ...musik.
Härom dagen upptäckte jag hur mycket jag saknat att lyssna på musik. Visst har jag lyssnat på musik i sommar, men inte alls på det sättet då man verkligen lyssnar. Det har inte funnits tid för det.
Men snart, mycket snart hoppas jag att jag fullt ut skall kunna hänge mig till det ...och att spela själv också. Det har det heller inte blivit något av den här sommaren. Jag känner en längtan igen. En längtan till det näst viktigaste som finns; Musik.