Lugnt nu



Tänker på sommaren. Den som snart är förbi. Om hur det började, dess oskuld och hur jag fylldes av barnslig omedvetenhet. Hur det blev annorlunda sedan. hur blåa hav och palmer på rad förändrade allt. Jag vandrade på solstänkta stränder och satt ute vid piren och drack kaffe och vin... På ett sätt så känns det där så länge sedan nu när vardagen har blivit vardag.
Jag har jobbat i tre veckor. Jag är trött och sjuk.  Egentligen skulle jag varit på konsert i kväll. Sett på Sjömila i Uddevalla. För det fanns det ingen ork till.
Jag slår på teven, knäpper på dess ljudsystem och letar bland de olika apparna och finner Youtube. Efter några dagar med den här sjukan och dessutom på gränsen för mycket Franska trion (om det nu är möjligt) behöver jag det där fräscha, vackra och till och med lite hoppfulla. Jag har tänt några ljus. Det är sådana tider nu.
Det blir en spellista med Sjömila och första låten är den där underbara  Lugnt nu, som har den där förmågan att alltid få ner mig i varv, får mig lugn. 

"Där är du och här är jag i höstens röda salar
Här är jag och där är du, vi är tysta när vinden talar"


Jag lutar mig bakåt i soffan och inom några få sekunder ligger jag ner. Det slår mig att videon är så vacker och så på riktigt.  Det där är sann Sann musikglädje. 
Och trots att den här veckan ännu inte är slut kan jag konstatera att det kan bli bättre, att jag kan bli bättre och att jag framförallt måste börja må bättre. Så jag "tar det lugnt nu"  och  tänker att "Genom allt som har dött kommer höstens sol".
Det finns inget som helar som musiken.

Etiketter: sjömila

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln