Natten är det osynliga ljuset.

Jag tror att jag börjar bli frisk.
Har inte ätit några tabletter på ett och ett halvt dygn.
Efter mastodontdagen igår kände jag av mitt åldrande
...och kanske också en dryg veckas sjuka. 
Vissa dagar tar på en mer än andra. Idag var också en sån dag, men när jag kom hem kunde jag gå och lägga mig ett par timmar. Det är lyxigt.
Nu tillhör natten mig.
Även om långt i från allt går spikrakt uppåt så känns det bra.
Det känns ok att jag har det fullt upp omkring mig, att mina dagar är inrutade in i minsta detalj. Och det är här i natten jag har mitt andningshål. Då jag kör min egna retreat  deluxe.
Det är ömt, tyst  och lugnt. Natten är inte skugga. Den är frånvaro av ljus.