Det är detaljerna som gör det

Ett pojkrum anno 1980. 
Jag sitter med min Ibanez concord jumbo i knät. Ackordet jag tar är ett B7, men 1980 hette det fortfarande H7 i min bok. Det där skrivbordet tillbringade jag mycket tid vid. Jag skrev mina berättelser redan då.
Skrivbordslampan var orange. Kan varit trendigt, eller så kan det varit så att det trendiga inte var trendigt längre. Jordgloben älskade jag. Ofta satt jag och kollade på den, snurrade den och drömde om att besöka dess länder, besöka alla spännande platser och städer. På väggen ett kort på Sveriges regenter. Monarkin fascinerade, precis som Nordamerikas urbefolkning. Jag minns att brorsan Ronny var lite avundsjuk på den där kartan som jag har på väggen över de nordamerikanska indianstammarna. På väggen kan man också se ett instamattic-foto. Det är ett foto med mig och mina bröder Ronny och Sigge. Ovanför tavlan bakom jordgloben hänger min tomahawk som jag gjorde i slöjden. Den var jag stolt över.
Det är så många minnen som kommer upp när man tittar på gamla kort. Man måste kolla noga på dem. Tomahawken såg jag först efter en stund, likaså bilden på Sveriges regenter. Det är så lätt att konstatera att på bilden är det en ung pojke med en snygg gitarr, när den egentligen visar en stor del av en vuxen mans liv.

 

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln