Stillhet

Oktoberfrosten ligger över marken, över bilarna, över taken.
Jag åker söderut genom Dalslands sista utpost, stannar till en liten stund, öppnar bilrutorna och låter den kalla vinden välla in. Det är friskt och kallt och jag går ur bilen sedan. Blickar ut över en sjö jag är välbekant med. En gång i tiden bodde jag just vid den där sjön och varje morgon när jag gick ut på altanen stod jag en stund just så där och blickade ut över sjön. Alltid lugnet före stormen. Alltid en period av olycksbådande stillhet innan något otrevligt inträffar.
Ibland handlar allt om att vara förberedd på det värsta för att hela tiden ha en god beredskap.
Så morgonen består av en kombination av total uppmärksamhet och befriande stillhet. 
Den absoluta tystnaden är den bästa musik jag vet, men i  stillheten finns liv. I stillheten är jag aldrig ensam.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln