Andrum

Fredag, oktober, mitt uppe i allting och det snurrar på.
Sov i timmar i kväll. Mitt i allting nu. Mitt emellan då och nu och en jul känns långt, långt borta.
Jag har börjat läsa igen och jag skriver fortfarande på mitt bokmanus. Alla deadlines är överskridna, alla förväntningar är krossade. Nu känns det som att jag skriver utan press, utan att någon bryr sig.
Förlaget tycks dock ännu inte gett upp och jag vet att jag borde vara tacksam för det, även om det får mig på helspänn varje gång de hör av sig. Jag borde vara tacksam. Jag borde vara så tacksam över mycket i mitt liv.
I natt skall jag se på hockey. Till det är jag förberedd. Jag har klätt mig i min snyggaste Maple Leafs tröja och jag försöker mig på lite av ett leende in i kamerans lins.  Jag borde lyssna på musik fram till dess, men befinner mig fortfarande i det där bitter-romantiska facket. Skulle verkligen behöva Neil Young nu, men dit når jag för tillfället inte fram. Så jag läser en bok och jag läser magasin. Intressanta reportage om verkliga hjältar. Läser om de där kloka och förståndiga människorna som verkligen behövs i detta tidevarv och jag drömmer mig stundtals bort, Bort någon annanstans...Ständigt dessa dagsflykter...Ständigt dessa nattliga flykter.
Jag behöver resan, jag behöver berättelsen, jag behöver musiken.
Och så kärlek förstås...
Etiketter: michelletimman

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln