Om hösten

Jag är ingen höstmänniska. Tycker att det är jobbigt och svårt och som min bror Ronny en gång sa; "Vem orkar leva evig höst?"
För det är så jag kan känna det om hösten. Som att det aldrig tar slut. Dagarna går undan förvisso, men man står fortfarande kvar och stampar i hösten. 
En kväll som den här försöker jag skriva några sidor på min bok och sedan tillåter jag mig att "bortföras" av Dylan Thomas underbart vackra romantiska poesi. Detta för att drömma mig bort för en stund, den dagsflykt. 
Och där, precis där, i den där boken läser jag meningen
"Och jag steg upp i en regnig höst  och gick utomlands i en dusch av alla mina dagar." och det är så vackert och tilltalande så att jag blir alldeles salig.
För så är det med ordet, Det har kraften att rycka tag i oss och skapa den där stämningen som man ibland så väl behöver. 

Sedan tänker jag på att det bara är några dagar kvar tills jag skall ha semester. Aldrig är semester så välkommet som om hösten...och god poesi.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln