Musiken som Kompass (New-york-bloggen) 

Dagarna är långa och intensiva. Att blogga kommer tydligt i andra hand och tur är väl det. Sådana här dagar skall levas väl. Så jag lever i stunden. Tar in allt här och nu.
Gårdagens mål var att ta sig till Duke Ellington Circle. Visst kan hockey och annat skoj locka när man är i den här staden och det tar förstås också sin plats, men musikupplevelserna...Jag säger bara musikupplevelserna...
Det gick segt att ta sig till Duke Ellington Circle. Det var en lång promenad, samtidigt som att det var mycket att se på vägen. Ett tag var jag redo att ge upp, men när vi satt där på Metropolitans trappa och åt vår lunch från en food truck, dök en taxibil upp. Den tog oss hela 5e avenyn norrut till vårt mål. Sedan hängde vi i Harlem. Har hört så mycket gott om den stadsdelen de sista åren. Dock visade det sig vara lite för tufft klimat även för mig denna gång. Antagligen vistades vi i helt fel kvarter. Så vi åkte down town igen och  i stan var Senatorerna från Ottawa och de var en alldeles för svår nöt att knäcka för Rangers, så vi spenderade kvällen i East Village, Soho och slutligen Greenwich Village, där vi hängde på barer och lyssnade på bra musik. Slutmålet för kvällen var klassiska rock-klubben The bitter end som jag skrivit om tidigare här i bloggen och där fick vi vara med om en musikupplevelse som heter duga. Mer om det i ett senare inlägg. Nu är det återigen dags att ge sig ut i New York vimlet.