Den tid du vill slösa bort, är inte bortslösad tid.

Tiden går inte - det är vi som rusar fram genom den stillastående evigheten. 
Och min son blev 17 år för 2 veckor sedan och i går var jag på kalas hos en annan 17 åring. Ett fint och trevligt kalas.
Det fanns en tid, en tid som känns så nära, men som var för en evighet sedan då han låg tillsammans med min son, på mitt  köksgolv och rörde på armar och ben, utan att kunna förflytta sig.
Det är sånt som jag tänker på idag när mitt hus är tyst och ett stilla regn faller utanför mitt fönster.
Jag behöver fira och det oftare och jag behöver slösa med tid, för det jag slösar bort, är inte bortslösad tid.
För än kan det faktiskt vara för sent!

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln