Vackert

Soltimmar och stillhet. Februari tar det lugnt.
Och jag får en sån där first class helg som man bara drömmar om under arbetsveckan. 
Inte kan väl något slå det här? 
Och så är det den där härliga känslan av glädje och lycka, ett sant euforisk tillstånd någonstans där precis innan trappan upp till paradiset.
Och jag tänker att leva lycklig tills sina dagars slut kan man bara göra dag för dag. Så jag gör så -  Lever dag för dag och så blir det som det blir.

Idag ensamhet, men det kan vara bra det med. Jag har tagit en långpromenad genom den blåa dagen och betraktat allt med kärlek. För visst är det så att om man  älskar livet, desto vackrare tycker man att det är.  Att allt som man betraktar med kärlek är egentligen vackert.