I supermånens tidevarv

En supermåne på väg mot sitt fall, men ännu är den full och klar där bakom träden.
Och skygga Merkurius har nått sin östliga elongation. Solsystemets innersta planet är mycket svår att få syn på eftersom att den är så nära solen. Nu skall chans iallafall finnas då den i denna stund är 18,2 grader från solen och högre än någonsin över horisonten. Jag försökte finna den i går kväll, men misslyckades. Ikväll gör jag ett nytt försök.

Morgonen var kall och isen kämpade emot på min bilvindruta. Därefter har det mestadels regnat. 
 Alle man till pumparna!
Håll ut - nu har vi snart våren här.
I morse hände det.
Det var  tillräckligt ljust så att jag inte behövde använda helljuset en endaste gång på min väg till jobbet.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln