The Pretender

För någon dag sedan skrev jag att jag inte är någon drömmare längre. Att det var så långt ifrån mig som man kunde komma.
Jag har tänkt på det där så här efteråt att jag skrev det och jag har tänkt tillbaka på hur det faktiskt en gång var.

Ikväll så var jag sugen på att lyssna på en av mina absolut främsta musikaliska förebilder. När jag upptäckte Jackson Browne, John Mellencamp, Elvis costello och John Hiatt förändrades allt. Det var där någonstans i slutet av åttiotalet. Jackson Browne kom först. Kanske för hans koppling till The Eagles som jag hade lyssnat mycket på.
Hursomhelst, i kväll ville jag lyssna på The pretender. Ett stycke musikhistoria. Och där i badrummet, (ja för det var faktiskt i duschen som jag stod) kom det plötsligt över mig. Precis det där som så många kan identifiera sig med. Hur man som ung har drömmar 
och ambitioner att vara något mer än det man är.
För det är exakt vad den här låten handlar om!
Hur lätt det är att (likt de flesta andra) fastna och bli kvar i ett liv som är väldigt "vanligt" och  hur vi vänjer oss och tillslut gör alla de där sakerna som vi en gång lovade att vi aldrig skulle göra...
Och
 I viss mån låtsas vi att vi är glada och nöjda i våra liv bara för att vi tillslut själva skall tro att det faktiskt är så...

Jackson sjunger;

I’m gonna be a happy idiot
And struggle for the legal tender
Where the ads take aim and lay their claim
To the heart and the soul of the spender
And believe in whatever may lie
In those things that money can buy
where true love could have been a contender
Are you there?
Say a prayer for the Pretender.
Who started out so young and strong
Only to surrender.

Och den där sista raden är så stark och liksom på riktigt.

"Who started out so young and strong
Only to surrender"

Det där är livet på riktigt.
Hur allt startar med planer, med hopp och drömmar och en tro att det där man verkligen vill finna finns  inom räckhåll...men hur man senare får  veta att livet inte är så enkelt och när vi bestämmer oss för att "slå oss till ro" så innebär det att vi gett  upp våra ungdomliga drömmar.