Canical, Machico

Canical. 
Den lilla fiskebyn längst upp i sydöst. Det är där jag står i mina drömmars värld och blickar ut över havet. För en sekund vill jag hoppa och bli ett med allt det vackra. Jag skulle vilja simma ikapp med delfinerna, vilja bli en del i deras förbund.
Jag tvekar.
Jag blundar.
Jag tittar och sedan blundar jag igen ….och hoppar.
Jag vaknar innan jag når vattnet. Jag är het och upphetsad. Drömmen är ömsom skön, ömsom en mardröm.
Alltid samma sak - att jag faller.
Jag hatar verkligen höjder och jag kan inte tänka mig vara i vattnet tillsammans med delfiner. Ändå så känner jag en sån stark känsla att bara kasta mig ut så där, att bli en del av naturen. 
Det är fint så här års i Canical, Machico. Under andra omständigheter hade jag åkt dit nu. Istället tittar jag på mina bilder och drömmer mig tillbaka samtidigt som jag när en önskan om att natten skall bli öm och mild.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln