Hello

Jag satt och väntade på en förändring. Att det gråa skulle splittras och det gjorde det tillslut . Himlen sprack upp och solen kom fram. Innan dess hade jag slopat Coronateve och istället tittat på Svts husrenoveringsprogram Husdrömmar. Ett par köper ett fallfärdigt palatsliknande hus på Sicilien och sätter sedan igång att renovera det. Det visar sig ha sina umbäranden. Italienska myndigheter är t ex en svår nöt  att knäcka när man skall lägga om ett tak. Jo tack, jag förstår. Jag har själv haft mina dispyter med Italienska myndigheter.
För ett par veckor sedan pratade vi om just Sicilien. Jag sa att man borde åka dit och hyra ett ställe i ett par månader, kanske tre. Nu har man ju tillslut den möjligheten. Helst i Erice, en takvåning ovanför en tratoria.
Självklart hade det varit fullt möjligt om det inte var för den lilla detaljen att vi lever i karantänstiden och hela Europa är stängt...
Alltid är det nåt.

Om allt skulle varit som planen var, så hade vi nu haft sköna dagar i Andalusien. Vi skulle rest runt, upptäckt, fikat, promenerat på strandpromenader och haft långmiddagar i den ljumma sydspanska kvällen.
Ibland får man tänka om, men man får aldrig ge upp!
Det kommer bli bra tillslut ändå.
Till dess sitter jag på mitt egna soldäck äter jordgubbar och lapar både kaffe och sol medan Jason Isbell sjunger John Prine klassikern Hello in there. Isbell i all ära, men får ändå inte David Alan Coe till det ännu bättre med sin version?

De här lediga, soliga dagarna i april tycks gett mig lite färg och huden har slutat att klia.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln