Somebodys baby

Det är tider i förändring. Jag tar en annan väg.
Ibland är det precis som att det som händer runt omkring än kommer så där lägligt, men också kan uppfattas så där lite kusligt regiserat. Ofta har det varit så i mitt liv att saker och ting tycks gått i takt med tidens händelser.  Att när saker varit på gång så är det precis som att allting runt omkring mig redan varit förberedd på det. Det känns svårt att förklara, men kanske förstår ni ändå vad jag menar?
Nåväl, vi får väl se. 
To be continue.

Solen, den solen.
Den här helgen blev bara härlig. Tänk vad mycket ljuset och solen gör med oss människor. I synnerhet med oss här uppe i norr som går mestadels i mörker. 

Det här med att köra bil med solen lite så där i ögonen gör något speciellt med en. Man blir fylld av en härlig mix av adrenalin och energi.
Kanske är det våren? Kanske är det just denna längtan till att få leva upp igen, som väcker alla de där härliga känslorna?
Som idag när jag var på väg mot roligheter (men det kan också varit när jag var i från) som helt plötslig den där livfulla härliga låten från filmen Fast Times at Ridgemont High från 1982, med favoriten Jackson Browne dök upp och hela bilen fylldes av underbara känslor.
Där och då var Blonde on blonde från 1966 som jag levt med snart i tre veckor som bortblåst. 

Och visst är det konstigt att när man som jag  tappat alla texter som man en gång kunde ändå när det riktigt gäller, kan sjunga med från starten och minnas varje ord, varje mening.

"Well, just, a look at that girl with the lights comin' up in her eyes.
She's got to be somebody's baby.
She must be somebody's baby.
All the guys on the corner stand back and let her walk on by."


Och det är känslor i massor och sommaren är snart här. Det har varit en fantastisk helg...och det bästa av allt är att detta är bara början..början på något nytt och med stor förhoppning något bra.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln