I april

Vi hade en diskussion huruvida det var nordvästlig eller nordöstlig vind som plågade oss där vi stod. Allt annat var ju så perfekt. Solen sken och himlen var blå, men vinden knivskarp och direkt. Vi kunde inte enas om något svar.

Jag frågade om du ville ta en promenad sedan och vinden hade vid det laget lugnat sig. Det ville du och medan vi pratade om ditt och datt, så tänkte jag på den ultimata kärlekshistorien, den mellan Johnny Cash och June Carter och hur de tillslut fick varandra efter decennier av vänskap, men där hela tiden lusten och otrån fanns och längtan efter något mer.
Ibland är det kanske bara så att tiden inte är den rätta och i Cash och Carters fall hann hon med att gifta om sig ännu en gång och skiljas innan hon tillslut svarade ja till Johnny. 
Jag kommer alltid tro på kärleken. För det finns ingen bot mot den annat än att älska mer.

Kvällen är här och allt är annorlunda när inte du och jag pratar. Det är tyst både på in och utsidan och någonstans läser jag att 2020 kommer bli ett bra år.
...Kanske var det i min egna dagbok.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln