Sociala medier är som guitar hero

 Det är följare och likes.
Denna värld är numera byggt på tummar upp och ner, följare och avföljare. Ett liv som även jag anammar.
Jag söker mina läsare, jag gör mina inlägg, jag skriver status, jag gillar, jag följer, jag lägger ut bilder..
Och fortfarande vågar jag säga att

" min blogg  har inte varit mer populär än nu. "

Jag har mina läsare, mina följare och antal "views" per dag, och det är många. Kanske inte som 2008 när jag gick mot strömmen, var politisk aktiv, var involverad i den tidens händelser i kommunen. Då var jag mestadels inte omtyckt och när jag dessutom blev mordhotad och fick tillfälligt skydd av polisen och dessutom skrev om det så var min blogg en succé. Alla ville läsa om mina tokerier, eller åsikter, eller vad som helst...
Jag hade slått igenom. Jag gick från några få följare varje dag till tiotusentals. Färgelanda blev dessutom en riksangelägenhet med sina skandaler och det gynnade min blogg. Jag var inte längre bara en lokal källa till åsikter.

Jag har bloggat oavbrutet sedan 2006. Undra hur många fler som gjort det?

Ungdomar av i dag har det minsann inte lätt att behöva växa upp med det här. Istället för att lära sig ett yrke, att snickra, mura, gräva hål, så läggs det ner tid på att spänna biceps, fota vinglas, puta med läpparna..Helt meningslöst tidsfördriv. Sociala medier är lite som Guitar hero; om man ägnat tiden konstruktivt kunde man blivit riktigt bra på någonting. 

Men...
jag är en del i det där. På min nivå. Och även om inte allt är så galet längre, så finns lusten fortfarande där till att skriva, tycka och att våga utmana.