På riktigt

Judomattan ute innebär att man måste bära in och ut den. Det här är något som de yngre generationerna är obekanta med.
Dock vi som var med när det begav sig på Höjden på åttiotalet vet vad jag menar. Vi som bar ut mattan inför varje träning för att sedan bära in den efter att man  helt slutkörd tränat klart.
Men det fanns något bra med det där. Det skapade sammanhållning och var ideell verksamhet i ordets riktiga bemärkelse. Alla hjälptes vi åt. Ingen hade någon lust att få bära in en hel matta själv..
Det blev något speciellt, något som förenade oss, något man gjorde innan man avslutade kvällen med dusch och en stund i bastun.
Att bära matta var en del i träningspasset, det var en del i den gemensamma sammanhållningen.
Just det här tänkte jag på i kväll när vi alla hjälptes åt och bar in mattan efter träningen. Det är något rejält i att bära ut något, använda det och sedan bära in det igen.
Det är på riktigt.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln