Coachen

Jag saknar judoträningarna och framförallt saknar jag tävlingarna.
Jag saknar att vara med där det händer. Vid de stora drabbningarna.
Jag iklädd rollen som coach. 
Jag älskar rollen att leda ett gäng som har rätt så stora förväntningar på sig själva, vilja, kunskap och ambitioner. Vuxna människor som hatar att förlora, barn som vill ha roligt.
Det är där som jag kommer in. Coachen, den där personen som skall få gänget att lyfta, entusiasmera och få "hjulen att rulla snabbt och säkert". Allt skall ju helst gå som på räls. 

Att vara ledare, att kunna coacha rätt och få ut precis allt det där i rätt ögonblick som krävs för en vinst är minst sagt en klurig uppgift. Ibland tycks man tro att vem som helst kan göra det och visst är det kanske så om man då inte har högre krav än att ha en hejaklack och någon som fyller på vattenflaskan för en. Att vara coach innebär att vara fullt fokuserad hela tävlingsdagen. Att ha koll på allting runtomkring, ha koll på förutsättningarna och framförallt vad som händer i dessa människors huvuden...

För det är under resan, väntan och uppvärmningen som den tävlande under tävlingsdagen skall vara precis lika fokuserad som under själva matchögonblicket. Det är här en stor av utmaningen ligger i att vara den presterande aktive och det är här en vaken coach kan göra stordåd.

En annan viktig sak är att jag som coach och den som skall tävla tillsammans är överens om målet med tävlingen. Att vinna alla matcherna och t om hela tävlingen kan låta ganska rimligt. Varför inte sätta ribban högt och hoppas på att komma halvvägs? 
Det är sant. Man måste ha en tro på att det skall finnas en liten chans att vinna, även mot det på papperet mest överlägsna motståndet. 

Det mest överlägsna motståndet brukar vara en själv..

Det är just det som är min största uppgift återigen då jag som coach; skall se till att följa planen, påminna om planen, att vara närvarande och upprätthålla rätt fokus.

Det är såna här saker som jag tänker på idag. I vanliga fall skulle det vara en tävling i helgen som jag såg framemot. Nu fick det bli något helt annat.