Regnbågen på väggen

Joni Mitchell rivstartar dagen med det där klassiska gitarrintrot och jag hoppar bokstavligen ur sängen och är det någon gång som jag skulle kunna tänka mig att dansa så är det just nu.

"Woke up, it was a Chelsea morning, and the first thing that I heard
Was a song outside my window, and the traffic wrote the words
It came a-reeling up like Christmas bells and rapping up like pipes and drums"


Och i köket står den där buketten med förgätmigej fortfarande vild, men majestätiskt och jag har sagt det förr, den där blomman är bannemig den allra vackraste som kan pryda ett bord. 

Istället för frukostteve spelar jag Joni igen och som alltid nu för tiden funderar jag på den där tiden, tidpunkten då låten släpptes av Joni Mitchell. Hur var det då?
Själv skulle jag strax fylla 1 år.

Joni Mitchell och vänner hade gjort en mobil av skärvorna av färgat glas. Glas som de hittat på gatan utanför hennes lägenhet. Sedan skrev hon en låt om alltihop, med lägenheten i centrum och hur mobilen filtrerade ljuset som kom in i hennes rum genom fönstret och skapade "regnbågen på väggen"
Vilken story!

 President Bill Clinton och Hillary Clinton, döpte sin dotter till Chelsea förövrigt efter att de hört "Chelsea Morning".  Ibland önskar jag att jag kunde växla in all nördfakta jag besitter till något med lite tillstymmelse av viktig kunskap.

Men dagen är ung och förgätmigej kan vinna krig..
och på väggen kan jag nu se regnbågen så klart och tydligt. 
Det är ett perfekt ögonblick!
Jag ler och önskar att varje morgon var så här.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln