Kom hjärtats fröjd

Midsommar är blommornas tid.
Det  inser man i min ålder.

"Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja,
kom rosor och salivia,
kom ljuva krusmynta,
kom hjärtans fröjd!"

Tidigare i veckan när jag gick runt i mina föräldrars trädgård möttes jag av denna ståtliga akleja. Den väckte minnen. Minnen från min barndom ...och den där härliga folkvisan som man alltid sjöng i skolan på sommaren. Förr användes Aklejan som medicinalväxt.  De växte vilt bland ruiner där jag brukade leka.

Många midsomrar har firats utomlands. Framförallt i Spanien, men också I Florida. Jag tror aldrig jag har känt mig mer svensk än just då. Jag minns för några år sedan midsommar i Miami. Efter en atlantflygning, trixande och fixande, satt jag och drack öl för mig själv medan de andra sov. En midsommar i ensamhet, men jag har nog aldrig känt mig mer svensk. Jag minns att jag tänkte på hur det var under Zorn och Engströms tid och deras firande i Moras omgivningar. Det fick mig av någon konstig anledning att känna mig midsommrig.

I denna stund tänker jag fortfarande på Zorn och Engströms midsomrar, men jag har vidgat spelplanen.
Var Karlfeldt någonsin med på de där festerna?  Han var ju ändå en av Zorns allra närmsta vänner och han brukade hänga en del hos Engström i Grisslehamn. 
Och hur var det med Zorns nära vänner som prins Eugen och Carl Larsson? Gustav Fröding?
De är alla iallafall tillsammans i mitt midsommarfirande när jag nu drömt mig bort så mycket i tid och rum att jag  också själv är med och firar med dem.

Min son  säger något till mig och jag vaknar till i min dröm och lämnar sakta mina nyvunna vänner i Moras omgivningar.
Mina tankar tar mig till dagens kommande händelser istället. Det som kallas verkligheten.  Midsommar kräver viss förberedelse.
Jag har dock inte bråttom, utan fyller på min kaffekopp ännu en gång, hämtar gitarren och sjunger om hjärtats fröjd.
Så mycket bättre än så här kan det inte bli.