Traditionen

Idag själva huvudakten på några dagars svensk sommar. Denna Johannes dag eller Sankt Hans beroende på var du bor eller kommer i från. 
 Allt är ännu lugnt denna traditionstyngda dag med lek, dans, midsommarstång och sprit. Jag själv har slagit mig ner med en kopp starkt kaffe vid ett för stunden soldränkt bord. 

Det är klar himmel. För en gång skull vackert väder på midsommar. Något som för arrangörerna för ett av kommunens största jippon inte spelar någon roll i år.  För i Färgelanda kommun åker man  i vanliga fall till det lilla bruksamhället Ödeborg där det så länge jag kan minnas bjudits på festligheter på byns fotbollsplan. En tradition väl värd att bevara och stötta med sin närvaro. I år är det dock inställt på grund av tidens farsot.

Innan det drar ihop sig för förhärligande visor om forntida hjältars bedrifter och ärbara kyska kvinnor, tänkte jag återge  den kanske äldsta beskrivningen av svensk midsommar i form av den svenska katolska ärkebiskopen Olaus Magnus (1490-1557). I hans verk Historia om de nordiska folken låter han meddela:

När nu omsider alla skogar, ängar och fält stå i grönska och blom, vid den tid då solen genomgår Kräftans tecken, det är på den helige Johannes Döparens afton (en dag som redan de gamle firade med utomordentliga festligheter och jämväl lärt och budit sina efterkommande att högtidlighålla), plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glädtigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas. 

Trevlig midsommar på er!