Under belägring

Först kom måsarna, sedan tog kajerna över allt oväsen.
Jag känner mig gammal och trött. Lägg gärna till lätt mordisk, för de där djuren kan synnerligen leta fram det hemskaste inom mig.
Och visst hade det varit annorlunda om jag befunnit mig i en tropisk regnskog, men nu är ju så inte fallet.
Om det finns något som rubbar mina cirklar under den här semestern är det just det där skränandet.
Det handlar om att stå ut.
Jag jobbar på det.
De lär inte försvinna och ingen lär göra något åt dem.
Skadedjur och ohyra kan man nog knappast kalla dem. Då skall de  medföra olägenhet för människors hälsa och i det fallet handlar det om ett medicinskt eller på ett hygieniskt sätt. Jag vet.
Det kanske låter en aning starkt, men jag känner mig som under belägring. 
Ironiskt nog tycks regnet kommit som en tillfällig räddare.