Längtan

Ikväll, innan jag hamnade framför den där serien som jag tittar på, satt jag ute under taket och tittade och lyssnade på regnet. Åskan mullrade. Tidvis ihållande. Det blixtrade och allt det där var mitt skådespel och framförallt min stund i nuet, på eftertänksamhetens ensamma scen.
Tidigare, i eftermiddags, efter jobbet gick jag hem i spöregn och inom några få minuter var jag genomblöt.
Men det var en skön känsla, något så äkta och rent som piggade upp och på något konstigt sätt fyllde mig med energi och livslust.

Tiden går. Klockan en bit över midnatt. Inget mer regn. Inget blixt och dunder. Inte ens ljudet från en teve som står på.
Jag tänker tillbaka på dagen och den senaste timman.
En fin stund och hela jag är fylld av längtan.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln